Vem fan är du?

Kom på en sak. Jag fyller ju förfan år om exakt en vecka. Om sju dagar blir jag alltså 22 år gammal och ett steg närmre pensionen. Ska jag vara ärlig så mår jag lite dåligt över att snart bli 25. Det är som att ångesten kryper upp i huvudet och utsöndrar någon slags ovilja till att leva. Jag menar, vad händer efter 25? Ingenting (om man nu inte har sitt på det torra och väntar barn). Eller? Det kanske bara är jag som tänker så.. Fast man ska väl ta ett steg i taget. Jag är ju faktiskt inte där än..