Vem fan är du?

Jag förstår inte varför jag orkar bryr mig, varför jag blir arg eller gråter. För det enda jag kan göra när folk undrar är att rycka på axlarna och säga "äsch, jag vet inte". Det är som att jag mist något jag aldrig haft, fast det faktiskt funnits där så långt jag vill minnas.  

Att bli vuxen trodde jag inte skulle bli såhär. Åtminstone inte med dig.