Vem fan är du?

Minnen. Det är fint det. Men mest dem man har med de man tycker allra bäst om. Som t ex Therese.
Det är min partner in crime. Min, Roy i ”Sigfried and Roy”
(vette fan vart jag fick det ifrån – aldrig ens sett skiten, men ni fattar).
Minnena vi har tillsammans sträcker sig från att gå i samma afghan pälsjackor till att hata varandra för att en utav oss kunde mer grönsaker på engelska eller vilket ord som egentligen rimmar på ”skutta”. Det är fan sjukt. Sick, I tell you! I elva år har vi stått ut med varandra och mer ska det bli. Tråkigt nog spenderar hon sin tid tillsammans med jenkarna vid kvarterspoolen numera, men allt löser sig alltid med lite skype och om ett halvår så ses vi ju faktiskt igen. *passande smiley*
Att skriva ner allt vi varit med om, och försökt varit med om, lär bli svårt. Vi har gjort allt.
Eller allt vi borde ha gjort när man är 21 och lyckats att inte ramla av pinn än.

Vi har hunnit med att badat i skum och klamydiapooler. Slagit taxichaufförer och hotat hotell-städpersonal. Halv om halvt blivit bortgifta till någon turkisk plagiatklädes-butiksägares son och till och med adopterad en alldeles ny pappa ibland dem. Vi har gått på dubbeldejter och mimat till moulin rouge-tracken. Sjungit oss hesa på amazing grace samt blivit fulla på enbart 3,5or för att dagen därpå sitta ”bakis” på tåget på väg till Göteborg. Rappat till snook och försökt skapa band. Gråtit över en förlorad idol-vinnar Darin och några år där efter testat lyckan själva i samma program. Ja, man kan ju bara tänka sig hur vi var och är ihop för det går helt enkelt inte att beskriva.

En sak är i alla fall säker. Även om allt det här redan har hänt, så betyder det ju inte att det aldrig kommer ske igen. Vem vet. Nästa sommar kanske vi sitter på ett plan till Sunny beach, och afghan pälsar lär väl bli så it år 2012. Och vilka är vi att banga på den? Meeeenar det. Imorgon är det i alla fall en ny dag och jag vet säkert att jag kommer berätta allt om den för dig.

 
Therese och Rebecca 1999-present