Vem fan är du?

Myse sover helt söt bredvid mig. Och jag kan inte somna om. Jag kan mänligen inte andas. Stänger jag munnen så ligger jag straxt där efter och kippar efter andan likt en fisk på torra land. Helt absurt. Jag var ju inte ens lite förkyld igår och så blir jag såhär idag. Jag tror jag kanske ska ta tillfället i akt och utnyttja läget och helt enkelt vara sådär extra hjälplös. Det är ju faktiskt ganska synd om mig iallafall. Jag är liten, (jätte)söt och sjuk.  Det är de tre kriterier som krävs för att en person ska känna medömkan. Så när Rasmus vaknar (jag har lovat honom att inte väcka honom  innan tio, för en gång skull, och låta honom få sova ut) ska jag be honom göra frukost åt mig. Be om massage och pussar på pannan.

host host*