What doesn't kill you make you stronger
Vill inte vara vaken. Kan inte sova. Det enda som går är tankar. Tankar om allt. Du. Jag. Ni. Vi. Då. Nu. Imorgon. Jag hatar det. Vill kunna släppa allt men varför. Tänk om. Framtiden. Jag har till och med börjat sett bilder nu, försökt se mig själv i en annan situation. På en annan plats. Men det faller tillbaka lika snabbt när verkligheten slår mig. Substituten håller inte i längden. Jag undrar. Fanns det något jag kunnat göra annorlunda? Som du kunnat göra annorlunda. Förmodligen allt. Men den filmen är sedan länge genomskådad. Ingen lever så. Så att jag fortfarande ältar det i huvudet gör mig patetisk. Jag varken gör eller gjorde någonting fel. Men det värsta är, trots att jag vet att det är långt ifrån sanningen, att allt har fått mig att tro att det varit jag. När det i själva verket alltid varit du.
Men jag ska börja leva. Leva utan att känna skuld. För snart är jag där, om inte imorgon så senare. Jag tar bara dagen som den kommer. Hakuna matata. Deal?
