Vem fan är du?

..Sitter jag på bussen påväg till den där anställningsintervjun som jag tills vidare håller hemlig. Jag är så fruktansvärt nervös att jag skulle kunna spy i vilken sekund som helst, och vad har jag att vara nervös för egentligen? Går det åt pipsvängen så fine med det. Det är ju faktiskt inget mer än ett jobb som det, trots viss kritiskt tänkande, kryllar av i samhället.
Okej kryllar var väl att ta i, men finns gör dem!

Hur som helst så åker jag tillbaka till Rasmus efter det, för idag ska han nämligen få sin nyckel och dutt hem till oss. Det är mer än vad jag fått kan man säga. Så imorgon slipper han för första gången ringa upp via vår porttelefon för att bli insläppt. Skönt!