Vem fan är du?

Jag hatar regn och är, sen långt tillbaka, jätterädd för åskan. Det ryser i hela kroppen av obehag när jag hör det där mullret och då regnet hårt piskar fönsterrutorna och taken. Att jag hade Rasmus brevid mig hjälpte inte särskilt mycket efter att han några minuter in i ovädret toksomnar och snarkade nästan högre än vad åskan orkade låta. Jag höll honom hårt i handen till dess jag själv somnade men vaknade sedan runt 5 på morgonen, precis innan alarmet till Rasmus mobil skulle ringa, av att en hund skällde. Och det slutade inte. Skallet pågick i typ en kvart och eftersom Rasmus, likt många andra, är väldigt morgontrött blev han så förbannad att jag gömde mig under duntäcket. 

När jag somnade om hade jag världens mest hemska dröm. Det är absolut ingenting jag vill gå in på. Det enda jag skulle säga är att det ALDRIG skulle falla mig in! Jag mådde så hemskt dåligt. Jag grät och jag skrek. Och det kändes så verkligt till dess att jag fick mitt morgonsms av Ralleballe. Jag älskar dig!