Vem fan är du?

Torsdag idag. Rasmus är iväg med pappaKai och köper mat inför veckorna han är ensam hemma. Och vad gör jag? Jag sitter i sängen och tittar ut på det växlande solskenet. Sol. Moln. Sol. Moln. Egentligen spelar det ingen större roll vare sig det är sol eller inte i mitt läge, eftersom jag har fått (o)turen att ha en fet jävla gran ståendes precis utanför mitt fönster där jag bor. Ingen vacker eller särskilt roande syn, men ibland kan man faktiskt se en fågel eller två. Kanske en och annan ekorre också om man har tur. Men det är ingenting som biter på mig (Katten är den enda som tycks roas av detta). Men jag. Jag får bara en enda återfallande tanke, som jag nu haft i ett x antal år:

Trädet. Det där helvetets träd till gran. Det ska väck, och det ska väck nu! Jag skriker förbrilt och tar tag i den enda motorsåg jag har liggandes i lägenheten, går ut och drar sedan ner äckelträdet med den högljuda sågen medan jag skrattar sådär ondskefullt som bara jag kan. - "HAHAHA!" . Fåglarnas kvitter tystnar och färgglada fjädrar yver sakta ner från grenarna där dem suttit. Ekorrarna syns inte heller till. Alla har dem flytt sin kos. När trädet sedan ligger ner, dött och stilla, går jag återigen upp, sätter mig sängen och tittar ut på det växlande solskenet. Jag drar en lättande suck. Sol. moln. Sol. Moln...