Vem fan är du?

Är det inte underbart att bli omhändertagen av sin pojkvän? På bara ett par dagar har jag gått från lat till "jag gör inget alls, för Rasmus gör det åt mig". Jag behöver knappt längre gå upp ur sängen själv. Jag blir buren ner, för att jag klagar på förlorad ork och vilja. Mat blir jag också försedd med. Hur orkar jag leva med mig själv, eller rättare sagt.. Hur orkar han leva med mig? Mat, städning och gång är numera sådant jag överlåter till just honom. Det enda jag behöver klara av själv är i stora drag sömn och toalettbesök.

Att mamma kommer få hem en dotter som har tappat hela förståndet, det lär nog inte bli populärt!