Home again, home at last.

Utan längre varsel vill jag bara tillägga att jag inte lägre har något att se fram imot.
Turkiet i sommar. Det existerar inte längre. Iallafall inte i sinnet. Det har ni tagit ifrån mig.
Tack. Hemskt mycket tack.  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0