Vem fan är du?

Här igen då. Helg och lördag. Och ingenting faller mig in. Väntar på att en viss pojkvän ska trycka i sig sina hamburgare och komma hit. Men det är ju alltid lättare sagt en gjort tydligen. Hur som helst så var och är det ju inte av den anledningen jag skriver utan för att få tyst på Sara som tjatat i ung. en vecka på att jag ska skriva och jag i stort sätt suger på att uppdatera bloggen. SÅÅ..

Jag har mina 3 veckor avklarade just nu och 3 resterande på Adecco, och frågar ni mig så känns det väl i princip såhär: - Mjeeh! Jag bryr mig kort inte och gör mig nästan rolig på skiten istället för att ta den som redig hjälp. Jag kan själv. 

However...
Förra lördagen blev det en sväng ut med Sara till Olearys där vi drack oss till vågad kaxighet och senare huvudvärk. Innan dess skröt vi glatt om att vi sluppit/kommit undan med, att visa leg. på ett visst station, vilket inte ALLS är något att hurra för, men vadå. Alla andra fick görat och bara det är ju en seger för oss. Livets lycka är ju faktiskt när man slipper identifiera sig. 
Nu har vi iallafall ett planderat biobesök a la ICE AGE 3 och så en roadtrip på det. Det sistnämda kommer dock inte att ske förrän någon utav oss har körkort. Så kom igen nu förfan. Rebecca kör inte, hon blir skjutsad! 

Saras fyllekonst: Bacardigubben!