Vem fan är du?

När börjar man egentligen bjuda hem folk på fika? Finns det liksom som en tidslinje eller ett steg över till nästa stadie i vuxenlivet som säger - Nu är det tamejfan dags för fika!..? Jag har alltid undrat över det där. Ungdomar har en förkärlek till att dra en latte på expresso house. Småbarnsmorsor med skrikande ungar i pastellfärgade designervagnar gör väl likadant. Men när jag var mindre så kom det alltid hem andra mammor, gubbar och tanter till oss på fika. Tog en kopp kaffe, pratade skvaller och åt skivade vetelängder. Att personer ens orkar. Har fruktansvärt svårt att förstå mig på det. Nu för tiden är det ju nästan lättast att ta sig en kopp, ljummet kaffe, själv, trycka i sig någon mandelkubb eller annan torr kaka och ringa upp sina väninnor på högtalartelefon..

Man kanske måste flytta hemifrån först innan man kan bjuda hem någon på fika, eller åtminstone ha såpass mycket att göra om dagarna att man därmed inte har tid att sätta sig på paus i centrum. Själv tycker jag det bara är obehagligt att fika överhuvudtaget. Man sitter tyst. Väntar in något att säga, drar en lätt suck och ett och annat "jahaja..". Det kan ta flera minuter, efter att man hälsat på varandra och frågar hur man mår, innan någon av vardera yttrar något stelt som; "Så, vad gör du nu för tiden". Så då sitter man där, tyst, dricker sitt kaffe och väntar in kompisen som ennu inte rört sin kanelbulle eller vad det nu kan vara. Det är helt enkelt en pina! 

Jag kan därför skatta mig lycklig som har vänner vars krav är som mina.
2 Liter cola och Oprah.