Vem fan är du?

Hostan har börjat bli olidlig, för såhär länge har jag nog aldrig varit sjuk förut.. Eller jo, nu ljög jag. En gång innan men då låg jag i stort sett på min dödsbedd. Den här torra slemhostan har varat sen ungefär Jul och jag kan ju till viss del medge, att genom att vara ute var enda dag och helg sen dess, faktiskt inte hjälp mig särskilt mycket och därmed suddat ut det talesätt jag alltid lärt ut: "Det super vi bort".
Idag har jag iallafall lyckats ta på mig kläder. Med kläder får man en känsla av att man ska göra nått, att man kan om man vill göra nått och så försvinner därav hostan, huvudvärken och resten av förkylningen. Mamma bad mig precis hjälpa henne att färga håret, och vem är jag till att säga nej? Hon ska nämligen ut på bravader ikväll tillsammans med Carina och äta på golden hits samt göra resten av stan osäker. Lena och Carina. Två partypinglor av ett slag. Vill man mäta sig med dem får man allt läsa på och kanske se till att öva sig innan man går ut på stora vatten. Herregud, säger jag bara!