workwork
Ennu en dag av arbete.. Okej, första dagen på första veckan av arbete.
Jag kan lugnt påstå att det jag gör tillsammans med min måleriföretagare till far, är allt skitgörat. Hade han inte haft mig med så skulle det ta en evighet att få allting klart. Jag har under min första dag alltså stått och bättrat på väggar och skrapat av gammal och flagande färg från äldre portdörrar i de finare trakterna av stan. Lärorikt måste jag nog få ta och säga, då jag aldrig (se ironin) fått göra detta innan. Det börjar kännas som jag kanske borde få bli uppdaterad till en högra status, även på jobbet, då andra runt om kring på min fritid tycker jag är kung på det mesta (mihihi)! Får se vad som sker imorgon..
Påväg hem, då far min som vanligt satt och pratade i mobiltelefon samtidigt som han körde, fick jag nog min första nära döden upplevelse. Vi var enstaka sekunder från att kolidera(?) med en bil framför, eller snett framför - eller jag vet inte vad - men på fel väg var han iallafall den idioten, då han trots filbyte bestämde sig för att vända tillbaka i all kaos. Pappa slirade åt sidan och körde om i all fart vilket gav mig världens största shock och hyperventilation. Jag satte colan i halsen. Det dröjde dock inte särskilt länge förrän jag glömde detta och hittade ett annat roligt tidsfördriv. Grimasera åt ungen i baksätet i bilen brevid. Det var underhållande för en stund, och flickan (som kanske var i 3 års åldern) undrade nog vad vi var för ena som satt och lipade och vinkade åt henne, utan att hon ens gjort något åt oss.
Undrar vilka som är den barnsligaste av oss?
Nu är jag iallafall hemma och är påväg in i duschen eftersom jag luktar skog. Amoniak, olja och målarfärg ger ingen härlig kombination i doft - det är snarare en odör.
Tjingeling badring!
Jag kan lugnt påstå att det jag gör tillsammans med min måleriföretagare till far, är allt skitgörat. Hade han inte haft mig med så skulle det ta en evighet att få allting klart. Jag har under min första dag alltså stått och bättrat på väggar och skrapat av gammal och flagande färg från äldre portdörrar i de finare trakterna av stan. Lärorikt måste jag nog få ta och säga, då jag aldrig (se ironin) fått göra detta innan. Det börjar kännas som jag kanske borde få bli uppdaterad till en högra status, även på jobbet, då andra runt om kring på min fritid tycker jag är kung på det mesta (mihihi)! Får se vad som sker imorgon..
Påväg hem, då far min som vanligt satt och pratade i mobiltelefon samtidigt som han körde, fick jag nog min första nära döden upplevelse. Vi var enstaka sekunder från att kolidera(?) med en bil framför, eller snett framför - eller jag vet inte vad - men på fel väg var han iallafall den idioten, då han trots filbyte bestämde sig för att vända tillbaka i all kaos. Pappa slirade åt sidan och körde om i all fart vilket gav mig världens största shock och hyperventilation. Jag satte colan i halsen. Det dröjde dock inte särskilt länge förrän jag glömde detta och hittade ett annat roligt tidsfördriv. Grimasera åt ungen i baksätet i bilen brevid. Det var underhållande för en stund, och flickan (som kanske var i 3 års åldern) undrade nog vad vi var för ena som satt och lipade och vinkade åt henne, utan att hon ens gjort något åt oss.
Undrar vilka som är den barnsligaste av oss?
Nu är jag iallafall hemma och är påväg in i duschen eftersom jag luktar skog. Amoniak, olja och målarfärg ger ingen härlig kombination i doft - det är snarare en odör.
Tjingeling badring!
Kommentarer
Trackback
