Vem fan är du?

Jag är död. Att gå 20 minuter (om inte längre) på en grusväg, mitt i Tungelsta skog, för att komma till en fest är fan inte okej. Visserligen hade vi det jävligt kul där och faktiskt en utav de roligaste festerna på länge, Musiken gör det dock, och man brukar ju säga att vägen hem alltid går fortare. Vilket det faktiskt gjorde. Jag och Jecco fick till och med två nya kompisar. Harald och Rut kallar jag dem -runt 50 års åldern, riktigt trevliga och fulla med ungdomliga fraser!  

Jag och mina kära kompisar, Jecco, Hanna och Michaela satt hemma hos mig och förade samt åt lite god mat som jag, mästerkocken själv skulle ha gjort. Det slutade dock med att Hanna stog och tillrättagjorde mig om hur jag skulle gå till väga med grillspetten. Jag överlät jobbet åt henne ganska så snart.
Efter vi hade ätit började vi frebilt leta efter någonstans att fortsätta vårat midsommarfirande, och ringde därmed runt de flesta vi kunde tänka oss på våra mobiler. När det var klappat och klart att vi skulle bege oss mot Tungelsta ringde jag i all iver och stress upp Sara och skrek åt henne att missade hon bussen som går om en kvart så skulle jag bli riktigt förbannad! Hon satta på, och hade även en Lina med sig. Trevligt, trevligt.. Mycket trevligt!

Förövrigt så åkte Jecco till Turkiet tidigt imorse, så henne kommer man inte se röken av på en vecka.. Saknar henne redan, min lilla dutt <3