Den sista måltiden
Om några minuter ska jag för sista gången ta 835:ans linje till skolan jag nu gått på i 3 år. Den absolut sista lunchen ska ätas och jag är nästan säker på att det serveras fisk. Jag älskar dig skolfisken!
Det är allt lite konstigt hur något som man hatat så länge kan vända till något man kommer sakna, på bara några nätter.
I skåpet ligger det fortfarande kvar en mapp till projektarbetet vi gjorde, min halvkilos miniräknare och så de där 17 stycken blyertspennorna jag lyckats ta åt mig under min skolgång. Hade även tänkt skriva ett litet avkedsbrev/välkomstbrev till den nya ungen som tar över mitt skåp, men det är nästan så jag börjar gråta.
Så imorgon lämnar jag alltså allt det där och ska jag vara ärlig så känns det inte alls bra. Studenten och den vita mössan, det är hot stuff, men att lämna något man har haft som en vana i nästan 12 år känns faktiskt lite B.
Nej, nu ska inga tårar fällas för den skolan jag svurit mig förbannelser åt utan ta dagen som man(?) och trycka i mig den där gulbeiga fiskpinnen med överkokta potatisar och intala mig själv att det var det godaste jag ätit, någonsin!
Nu är det bussen som gäller, Tjing <3
