Vem fan är du?

Och vips så låg den i gula lådan. Jag tvekade en aning innan jag slängde det igenom luckan imorse påväg till bussen, men gjorde det sedan med ett brett leende. Solen sken och fåglarna kvittrade så man kunde inget annat än känna lycka i kroppen av att det är avklarat nu. Skönt.

Efter skolan åkte jag hem till Jecco en snabbis och påbörjade det vi skjutit upp så länge. Turismen. Vi har redovisning på måndag och har nu endast fått ihop till flygbiljetterna som ska vara bokade till vår illustruerade jorden-runt-resa. När Jag suttit där i ca en halvtimma - 40 min, ringde jag pappa och han kom och hämtade upp mig eftersom jag inte orkade gå den 10 minuter långa vägen till bussen igen. Världens bästa pappa.
Inte lång stund efter vi kommit hem klev mamma in och frågade om vi skulle åka upp till centrum och titta på den där studentklänningen jag ville ha. - Dumt val. I omklädningsrummet insåg jag med förtvivlan att jag såg ut som en höggravid kossa i den underbart snygga klänningen och började i stort sätt gråta för att jag inte har kropp nog till att använda klänning. Man kan bara inte komma till studenten iklädd långbyxor och kavaj och då absolut inte när man är tjej. Jag testade efter mycket motstridan och gnäll en ljusgrå klänning som jag faktiskt tyckte om - vi la undan den.

Så nu har jag ett annat stort val inför mig. Studentklänning.
Alltid ska det vara något! - SUCK.