Vem fan är du?

Jag tycker synd om de ennu inte myndiga ungdomarna/tonåringarna som går vankandes fram och tillbaka utanför centrum och frågar varje förbigående om cigaretter. Det är nästan pinsamt hur dem kämpar för en enda cigg då de faktiskt knappt får något utav den. Jag tycker nog mer synd om föräladrarna till dem, ungdomarna skäms jag för. Hade dem vetat vad de gör om dagarna och kvällarna så tror jag nog att även dem känner sig misslyckade. Synd kan man inte heller undgå att känna för de alkoholpåverkade gubbarna längst bak i bussarna. Spritlukten om dem, bryr dem sig själva inte om, men barnfamiljerna runt om tittar sneglande på de gråhåriga där bak då dem gång på gång öppnar en ny burk Norrlands guld. Att sen veta att dem ska på någon slags samling i busskurerna i Jordbro gör en inte mer besviken och arg på hur samhället egentligen är. "Dem har valt det själva" kan vissa säga, och visst, är det händelsevis så så kan jag inte hjälpa att tycka att dem får skylla sig som har satt sig i den skiten. Men vart är deras liv påväg och vad har dem en gång varit?

Vad krävs egentligen för att man ska bli en mysslyckad alkoholpåverkad cigarettsnyltare?