Vem fan är du?

Jag stod, tillsammans med Malin och Nathalie, i en smock av elever från olika städer i Sverige som även dem var där för att göra sitt val för framtiden. Vi var alltså på högskolemässan. Stället jag nu i efterhand riktigt avskyr. Ja, alltså inte bara för att jag inte fick tag i någon som helst vettig information jag behövde utan mest för att jag fortfarande inte vet vad jag ska välja eller vet om jag ens klarar utav det(?). Jag tog iallafall en handfull gratisprylar från varje stånd och fick även med mig någon broschyr lite här och var. 
Jag hade tänkt att söka Konstfack, men när jag läste igenom detta på vägen hem samt hemma för pappa, blev jag allt mer förvirrad än vad jag var innan. Det jag är ute efter att få veta är när terminerna i fråga startar och hur allt går till. Killen i fråga som skulle svara på dessa frågor valde jag att inte prata med, allt eftersom att jag föll för Nathalies grupptryck. Enligt henne var han mongolid av den anledning att han pratade så kontigt och till en viss del håller jag faktiskt med henne. Jag får helt enkelt gå på deras "öppet hus" i slutet av Januari och se vad jag kan få för svar då. Jag måste ju trots allt (eller måste och måste) söka till en skola, och om då till den, redan i mars! 
Annat som jag fick tag i var en broschyr om barskolan på Mallis, som Nathalie så försvenskat säger, och jag blev faktiskt riktigt taggad inför det. Detta kostar förvisso en förmögenhet, eller åtminstone vad jag tycker eftersom jag inte har ett jobb, samt fortfarande lever på mina föräldrar och studiebidrag. Och ja, pappa. Jag ska hitta ett jobb!    

Det jobbiga är, från det jag läste i den katalog jag tog från konstfack, är att till den skolan kan man bara söka en gång/år. Man har alltså bara en chans, så sumpar man den sitter man fast utan utbildning i ett år om man rent utav inte sökt till några andra skolor.
Redan i ettan hade jag tänkt igenom min framtid och jag hade allt glasklart framför mig. Jag skulle gå ut gymnasiet, ta ett år från skolan och SEN tänka igenom vart jag skulle gå. Nu sitter jag istället och vacklar fram och tillbaka för hur jag ska göra. Ska jag verkligen ta det där året och sen kanske aldrig komma tillbaka till skolan, eftersom jag utav ren dålig självdiciplin alltid lyckas skjuta upp saker och ting, Eller ska jag söka nu och se vad som händer och sen kanske inte få den chansen att uppleva saker när tid finns till. Jag menar, när jag väl lyckats gå ut högskolan.. om det nu blir den vägen, har jag redan hunnit fylla 24. Vid den åldern är livet slut. Det är då man ska tänka på fast anställning, familj och pensionsparande.  
När ska man ha tid för livet? Det enda liv jag har är mitt sommarlov, och detta försvinner ju från och med nästa år.
Nej, jag får helt enkelt ta en riktig tankeställare så snart som möjligt och faktiskt se till att skaffa ett jobb! Jag är ju så fruktanvärt dålig på att planera! Usch!

Imorgon är det fredag, sista dagen i skolan.. för den här veckan och då ska jag till Sollentuna för att fira Liiv, bästa vän sedan fjärde klass, eftersom hon fyllde 18 igår, och sedan därifrån till Tyresö för att fira Natalie, en utav de tjejer vi träffade i Bulgarien i somras, även här för sin 18 årsdag!
Här kommer mitt dåliga planerande in i bilden igen. Varför är man så populär?  
Dessa tjejer, tyresöborna samt Jecco, vill åka till Bulgarien nästa sommar igen. Är det bara jag, eller finns det någon annan jag kan dela min nervositet om högskolan med? Hur ska jag ha tid till att både välja skola, jobba och åka till Mallorca för att studera sprit OCH åka till Bulgarien? Jag förstår faktiskt inte hur pengar kan förvsinna så snabbt. Och när vi redan är inne på det ämnet så har jag också kommit på att jag kan ta och kyssa mina julklappar hejdå, för pengar finns faktiskt inte till. Eller åtminstone inte till dem jag önskat mig. Jag får ta och acceptera att jag faktiskt är riktigt dyr i drift!