Vem fan är du?

Inläggen skriker med sin frånvaro. Själv har jag jobbat i Nyköping och även hunnit med begravning för Farfar i värmland. Det har varit mycket att stå som ni kanske förstår..
Nyköping gick bra. Allt gick bra förutom stunderna ensam på hotellet. Det sög. Jag är såpass beroende av människor att jag blir rastlös bara jag sätter mig ner i 5 minuter. Jag måste ha någon vid min sida jämt. Eller iallafall någon jag vet kommer om jag vill. Begravningen gick också den smärtfritt (Jag är inte den mest känslosamma person ni möter). Har liksom min pappa, bror och mamma inte träffat den delen av släkten på nästan femton år.. Så lite tagen blev man när man träffade personer man trodde såg ut på ett annat vis. "Svart kort hår och piercing" - kusinen bor numera i Spanien med sitt långa bruna svall och utan piercingar och resten är väl inte heller sig lika. Ska jag vara ärlig så skulle jag inte känna igen någon om nu inte det vore för facebook. Hur som så är Farfar i himmlen nu, och han trivs nog bättre där än på sjukan. 

Vila i frid Farfar Esse - Även om jag inte sett eller pratat med dig sen den gången då vi plockade kastanjer i lövhögen bakom erat lilla hus i skogen så kommer jag dock alltid att minnas dig. Främst för att tack vare dig (och farmor) har jag fått den bästa pappan man kan tänka sig!