Vem fan är du?

Och matchen igår tänker jag knappt nämna. Det var bara så fruktansvärt pinsamt att se på.
Istället så hoppas jag på de nya ryktena som säger att det nu äntligen ska bli en Friends: The movie!!
Det här har jag väntat på sedan jag för första gången började se på serien. Eller iallafall då den lades ner. 
Jag älskar vänner-gänget och kan faktiskt känna igen mig själv i alla karaktärerna, åtminstone i personer runt om mig, så att få se en film med dessa är faktiskt toppen av mitt liv. Nu längtar jag nog mer på det här, än vad jag gjorde på Sex and the city filmen, och tro mig.. Den serien tillhör en av mina favoriter det med. Snart väntas det väl bara en Desperate housewives-film och sedan kan jag "die in peace" som man säger. På riktigt.

Det blev en degkväll igår. Jag föll pladask ner i sängen brevid Rasmus när jag kände att den baksmällan jag gjorde mig lycklig över att jag fått slippa, slog mig. Fy så jag mådde. Men 2 ipren och en pizza senare mådde jag betydligt bättre så vi bestämde oss för att se på Män som hata kvinnor. En oerhört bra film (då jag sett den en gång tidigare med Sara). Lite amerikansk känsla över filmen. Alltså ingen Beck, Wallander eller andra kriminalfilmer som man skulle kunna tro. - Se den! 

Idag blir det förmodligen en degis också. Det är ju match ikväll. Djurgården vs. AIK.
Jag är inget geni på hur fotboll fungerar, trots det att jag faktiskt en gång har spelat, men det jag vet är att vi måste vinna. Så.. Heja heja!

Jag är nästan lite för elak ibland. Eller vadå elak. Det jag kräver är fan inte mer än rätt!
När Rasmus kom hem inatt, ca halv 5 på morgonen efter att ha irrat runt i stan på diverse nyöppnade klubbar a la Kissie-fjortishak, berättade han för mig hur mycket han älskade mig, hur vacker jag är och att jag helt enkelt var bäst. Jag blev naturligtvis glad av allt smicker, men detta happyface suddades snabbt bort då han på morgonen faktiskt inte mindes ett dugg av vad han hade berättat eller sagt. Att han var jäkligt full, kan jag hacka i mig, men när han motvilligt bestämde sig för att vakna och frågade mig om vi skulle äta frukost ringde hans telefon..

Nille. Han som fått Rasmus att tro att det är kul att nickname'a sina flickvänner till "Regeringen" & "Kaptenen". Inget ont om honom. Han är en trevlig prick, han Nille, men kort efter de lagt på berättar Rasmus att han måste åka. Det är Hockeymatch på G. - "Hade det varit vilken match som helst, mitt i säsongen, hade jag absolut stannat hemma med dig.. Men det är hemma premiär älskling!" 
Jag såg väl antagligen ut som en 3 åring, när jag stog där med armarna i kors och surade över hans planer.

Jag förväntar mig blommor och choklad när han kommer hem. Och dyrt ska det vara.

I wove you honey, det vet du :)

..Sitter jag på bussen påväg till den där anställningsintervjun som jag tills vidare håller hemlig. Jag är så fruktansvärt nervös att jag skulle kunna spy i vilken sekund som helst, och vad har jag att vara nervös för egentligen? Går det åt pipsvängen så fine med det. Det är ju faktiskt inget mer än ett jobb som det, trots viss kritiskt tänkande, kryllar av i samhället.
Okej kryllar var väl att ta i, men finns gör dem!

Hur som helst så åker jag tillbaka till Rasmus efter det, för idag ska han nämligen få sin nyckel och dutt hem till oss. Det är mer än vad jag fått kan man säga. Så imorgon slipper han för första gången ringa upp via vår porttelefon för att bli insläppt. Skönt!

Få se nu. Ca 2 veckor sedan jag bloggade sist. Det händer fan ingenting i mitt liv.
Nu när Rasmus skaffat trådlöst så ligger jag ju kvar i sängen enda till dess jag känner att jag börjar bli hungrig eller lukta illa och med det uteblir också mina uppdaterade blogginlägg. Jag kanske skulle se till att ändra den här bloggen till något mer intressant. Som att jag t ex ser på var enda jävla avsnitt av "Ellen" och "Seventh heaven", eller att jag faktiskt blivit en baddare på ordquiz. Jag vette sjuttsingen. Tv-kritiker kanske man skulle ta och bli?
För det här med TV verkar jag ju kunna ganska bra nu för tiden. Jag ställer ju faktiskt mitt alarm till då jag vet när det första av mina favoritprogram börjar.

Någon som följer Kändisdjungeln kanske?
Det gör jag. Eller till och från kan man väl säga. Varje kväll vid 21, då detta går, sitter jag och studerar tv-skärmen över om det finns något som helst bevis på att dem faktiskt befinner sig i Malaysia. För visst fan ser det ut som att dem står i ett terrarium på Skansen? Jag irriterar mig väl mest över att deltagarna (som faktiskt inte ens är kändisar) börjar se ut som ett gäng rambokåta miffon. Jag menar, titta bara på Thorleif?! Han tror ju verkligen att han ÄR Rambo. Och som grädden på moset har dem även tagit in en Kakadua(?).

Jag klarar av att se på det där lika mycket som jag klarar av att se och höra på alla mongon som söker till Idol.
P I N S A M T!

Idag skulle jag egentligen åkt in till Odenplan till Jeccos sminkskola (vad den nu heter, men där alla utbildar sig till mua.. Sthlm nått?) för att bli sminkad - glamourvis, men eftersom denna inte hörde av sig igårkväll struntade jag i att ställa klockan. Istället kommer hon hit om en stund för att sminka mig allt eftersom hon också bestämde sig för att vara hemma pga halsont!

Well well.
Jag gick länge utan hörlurar till min ipod, för att de på något dumt vis gick av i sladden (antagligen för att jag har en ovana att sitta och bita på dem) och fick istället lyssna på radio i mobilen. Men i helgen köpte jag nya. Nya, fina rosa med betydligt bättre ljud. Mihi! Så nu ser man mig åter igen med min rosa musikspelare!