Tittar på klockan om vart annat..

Ytterligare en dag har nästan gått och Rasmus har fortfarande inte kommit hem. Hade det inte varit för saknat körkort, så hade jag förmodligen redan suttit i bilen redo för de 40 milen ner till Kalmar så jag fick hem honom, men som plåster på såren får jag min absoluta favoriträtt till middag; spaghetti och köttfärssås!

Nu ska jag zappa mellan top design, unga mödrar och Tori&Dean - Inn love. Sedan äta min underbara kalasmiddag, vänta in Design: Simon & Tomas och sakna min pojkvän ännu mer! 

Kom hem älskling - Jag saknar dig.  

En dag i stan

Vaknade, gnällde över huvudvärk, åt frukost och mötte upp Jecco för en trip till sthlm city.
Väl i stan begav vi oss rätt så direkt till något kallat "Party store" vilken jag aldrig har varit i, eller vetat om fanns, förut men faktiskt varmt kan rekomendera. Det slutade med att vi eller rättare sagt hon, köpte med sig saker och ting för ca 1500 kronor. Inte så otroligt när det gäller oss dock, när vi väl är i farten. Färgglada tallrikar, glas, servetter, gerlanger, konfetti, palmer och drinkpinnar låg därmed i kassen. Och inte nog med det kunde vi heller inte hålla oss borta från Buttericks. Ja, fest och ståhej lär det iallafall bli om inte annat, för även där fick vi med oss mycket mer! 

Ikväll: Moaning med Therese över saknad pojkvän och så So you think you can dance på det!   


I miss my baby <3

Rasmus är påväg till Kalmar. Tydligen Sveriges tråkigaste stad, enligt rykten.
Men kamping, öl och slott verkar vara väldigt attraktivt bland dessa pojkar, och inte vet jag varför. Jag tror jag får hålla mig till hans kanske mest populära motton och bara innfinna mig i det: "Så länge det finns öl, så är jag där". Hur som helst så vill jag inte hänga läpp för att min pojkvän är borta i 2 dagar. 2 dagar som troligtvis kommer tära på mig mer än dem ensataka timmarna vi är från varandra om dagarna, utan istället lägga mig relativt tidigt. Mysa med mig själv, duscha och titta på So you think you can dance. Något jag aldrig annars får se när Rasmus själv är hemma.
Man får helt enkelt ta chansen när den kommer!

Imorgon blir det staden med käraste Jecco. Födelsedagen hennes drar sakta in, och detta måste därför planeras. Vad gör det inte hela bättre då än att åka in till Buttericks och drömma sig bort mot en kanske oförglömlig födelsedagsfest!
Hawaii temat - Here we come!


Knaprar ipren, alvedon och allt vad det heter.

FY. FAN. vad jag är bakis. Hur hände det? (Mensvärken hjälper dock inte heller).
Roligt var det ju iallafall hos Amanda, där vi befann oss igårkväll, med egenbyggd bar, halvdan technomusik och så "kast med liten fjortis i barnpool". Var det inte för missförstånden mellan mig och pojkvännen på hemvägen så hade kvällen kanske blivit bättre än var den var. Men eftersom jag är lite utav en förtidspensionär, så finns det nu för tiden inte mycket som får mina knän att vika inom festligheter så kvällen blev som den blev helt enkelt.
Ikväll hoppas jag iallafall på att få umgås lite med Madde som jag inte sett på år och da'r. Annars blir det väl bingolotto. 
Eller går det på söndagar..? 

Tja!

Jag kräver omedelbar ändring!

Fan vad jag hatar att man måste ha körkort för att knappt lyckas här i världen! Jag menar, är det inte nu i dem här tiderna man borde börja uppskatta folk som fortfarande vet hur man GÅR från en plats till en annan?!

Jävla jobbsökarannonser. Ta er i röva!



Well well. Snart helg igen. Det var ju roligt. Hade det inte varit för att jag gått och blivit pensionär i hela kroppen och sinnet och beklagat mig på tråkigt väder i helgen och kommit med undanflykter att "Det kanske går något bra på TV", så hade jag förmodligen redan suttit taggad för röjfest och fyllespya.
Hela min ungdom har liksom sakta börjat dra sig ur mig och jag vill inget annat än sitta inne och lösa korsord. Är inte det lite märkligt? 20 år och hela livet framför mig. Har nyss, för bara några månader sedan, fått mig laglig tillåtelse att rensa hela systembolaget. Men inte ens det lockar. Jag undrar nog.. Vaknar jag redan nu runt 7 varje morgon, börjat titta på nyhetsmorgon och finner där hela min sinnesro samt löser korsord i var enda prenumererad Aller's. Hur i helvete ser då mitt liv ut om 30 år?!

Jisses Amalia!

Allt började en lördag!

Här igen då. Helg och lördag. Och ingenting faller mig in. Väntar på att en viss pojkvän ska trycka i sig sina hamburgare och komma hit. Men det är ju alltid lättare sagt en gjort tydligen. Hur som helst så var och är det ju inte av den anledningen jag skriver utan för att få tyst på Sara som tjatat i ung. en vecka på att jag ska skriva och jag i stort sätt suger på att uppdatera bloggen. SÅÅ..

Jag har mina 3 veckor avklarade just nu och 3 resterande på Adecco, och frågar ni mig så känns det väl i princip såhär: - Mjeeh! Jag bryr mig kort inte och gör mig nästan rolig på skiten istället för att ta den som redig hjälp. Jag kan själv

However...
Förra lördagen blev det en sväng ut med Sara till Olearys där vi drack oss till vågad kaxighet och senare huvudvärk. Innan dess skröt vi glatt om att vi sluppit/kommit undan med, att visa leg. på ett visst station, vilket inte ALLS är något att hurra för, men vadå. Alla andra fick görat och bara det är ju en seger för oss. Livets lycka är ju faktiskt när man slipper identifiera sig. 
Nu har vi iallafall ett planderat biobesök a la ICE AGE 3 och så en roadtrip på det. Det sistnämda kommer dock inte att ske förrän någon utav oss har körkort. Så kom igen nu förfan. Rebecca kör inte, hon blir skjutsad! 

Saras fyllekonst: Bacardigubben!


Semester och annat "skoj"

Har varit hemma i ca en vecka nu, sen dess jag kom hem från Turkiet. Semestern där var underbar. Familjen, bästa vänner och världens bästa älskling var även med och utan honom hade jag nog inte haft det så bra där som jag till slut fick. Vi har kommit så mycket närmre varandra nu tack vare det, och nu inser jag bara mer och mer att jag faktiskt inte klarar mig utan honom. Det är helt sjukt att det tog 3-4 år för oss att ens fatta tycke för varandra. Hur som helst så förlovade sig i alla fall min bror och hans flickvän Michaela där, och för dem hade vi en större middag på en jättemysig restaurang precis vid havet. Det delades även ut presenter (bl.a. handgjorda armband, örhängen, Turkisk popmusik och shotglas) och dem fick sig därmed en helt underbar förlovningsdag.

Vattenland besöktes med besvikelse, fettotyskarna tog plats, fotograferna blev som galna, restaurangdraman uppgjordes, pooltävlingar blev vunna, pilkastningen blev ett faktum och bowlingen, biljarden, airhockeyn och alkoholen blev ett bakslag.  Inte nog med att man blev totalt uppsvälld pga. tacochips, tysk schnitzel och pommesfrittes fick man även sisådär 20 myggbett per ben och arm. Så jag såg väl i princip ut som en tjock gris med vattkoppor. Men vafan, är det inte sånt man bjuder på när man är utomlands, så gör i alla fall jag det!


Nu är jag bortsett från det på Adecco (uthyrningsföretag/jobbcoahing) i Flempan och sitter av tid för egen lathet. Som anledning till att jag inte har jobb eller någon som helst inkomst utöver det har jag blivit hitskickad av Arbetsförmedlingen och ska därför vara här de närmsta 5 veckorna. Men som fallet ser ut nu har jag glömt mina papper hemma och kan därför inte mer än att sitta och slösurfa på arbetsförmedlingens hemsida och klicka runt på aftonbladet i hopp om att tiden ska gå snabbare. Fast vem lurar jag. Hade jag haft dem med mig ändå hade jag antagligen gjort samma sak i alla fall..


Dagens tanke: Självdisciplinering är kanske något jag borde fundera över?

Bilder och ytterligare berättelser kommer senare när jag är hemma och känner ro över att inte vara mittpunkten för alla idioter som omringar mig bland datorerna här.


RSS 2.0